Bildspråk och formspråk
Jag tycker boken har ett vackert språk, stundals är det målande och med symboler och metaforer.
"fodra icke någon pensel, som kan måla, utan tänk dig blott i mitt hjärta"
"bleka magra verkligheten som återvände"
"jag var i en himmel kära mormor!"
Jag skulle säga att detta målande språk används för att (likt personbeskrivningarna) visa hur Ottilia känner och tänker. När hon gillar något eller är glad så är språket sprudlande men när hon är ledsen uttråkad så känns det som att det är en grå hinna över alla ord.
BOken är skriven som ett enda långt brev/redogörelse över hur Ottilias år i Stockholm varit. Ganska smart eftersom det förstärker verklighetskänslan.
Det är dessutom skrivit med slutet först och sedan så örjan hon i dåtid och går sedan i kronologisk ordning tillbaka till nutid.
"fodra icke någon pensel, som kan måla, utan tänk dig blott i mitt hjärta"
"bleka magra verkligheten som återvände"
"jag var i en himmel kära mormor!"
Jag skulle säga att detta målande språk används för att (likt personbeskrivningarna) visa hur Ottilia känner och tänker. När hon gillar något eller är glad så är språket sprudlande men när hon är ledsen uttråkad så känns det som att det är en grå hinna över alla ord.
BOken är skriven som ett enda långt brev/redogörelse över hur Ottilias år i Stockholm varit. Ganska smart eftersom det förstärker verklighetskänslan.
Det är dessutom skrivit med slutet först och sedan så örjan hon i dåtid och går sedan i kronologisk ordning tillbaka till nutid.
Kommentarer
Trackback
