Varför är det här en klassiker?
För att kunna analysera varför det här verkligen är en klassiker så kan det vara en fördel att först definiera vad en klassiker är.
Klassiker kretsar alltid kring eviga teman såsom kärlek, sorg och identitetssökande. Men det är också en trovärdig tidsskildring som i princip får läsaren att åka tidsmaskin tillbaka till tiden den beskriver.
Illusioner kretsar kring ett evigt tema; kärlek. Men det är också en realistiskt tidskildring över adeln i Stockholm under 1800-talet och det tror jag är en av bokens största behållningar. Jag har aldrig läst en skildring över Svensk överklass förr i tiden tidigare och eftersom det dessutom är från ett kvinnligt och ungt perspektiv känns det ännu mer unikt.
Det är viktigt att läsa om vår historia, vi är faktiskt inte så skilda från de människorna som vi ibland inbillar oss. Mycket av det som står i boken går att känna igen sig i idag, som kärleken och det sociala maktspelet.
Illusioner kretsar kring kärleken mellan Ottilia och Otto, men som andra ungdoms/unga vuxna romaner handlar den också om identitets sökande och att växa upp. Dessa ämnen är alltid lika aktuella för unga och det kan ge intressanta perspektiv. Som att inse att det var i grund och botten samma saker som de oroade sig för då om vi oroar oss för nu.
kärlek " Valsade du någonsin med morfar eller med någo annan, som du älskade öfver allting på jorden och i himmelen, annars vet jag icke, om du kan fatt alla de himmelsljufva känslor, som nu växlade inom mtt lyckliga bröst."
Varför behöver vi detta dvs. läsa om en klassiker? Vad kan det ge er ungdomar idag att läsa om Ottilia och hennes värld?
