bokbloggenillusioner

 
 
Den falska spegeln,att vi ser världen genom våra fördomar.

Anledningen till varför jag valde den här bilden som inramning till inlägget är eftersom jag tycker att den illustrerar väldigt bra hur karaktärerna beskrivs i boken; med Ottilias fördomar som bakgrund.

Med personbeskrivningarna visas väldigt väl att det är en själcentrerad roman som kretsar kring Ottilias känslor och åsikter.

Till exempel så får Otto en otroligt detaljerad och positiv beskrivning medans den unge baronen Edward får en mycket kortare och nerskalad beskrivning. Jag skulle säga att det är ett ganska genialt sätt att både beskriva karaktärernas utseende och Ottilias känslor för de, de som hon tycker är viktiga och intressanta beskrivs grandiost och mastigt medans de hon inte ser så viktiga/ bryr sig lika mycket om endast får några meningar över sin karaktär och utseende.


Ottilia om Otto

" ...att det ej finns en varelse så skön som han. Han är lagom lång lagom smal. Någon sade en gång, att han hade en liten osynlig Amor i hvar och en af sina lockar...."   " Hans panna är så ren , att man skulle kunna tro det var sjelfva sanningens och ärlighetens egen spegel. Och ögonen! kära Mormor, älskade du någonsin af hela din själ, af hela ditt liv? Minns du dens ögon , som du då älskade? Nå väl, sådana voro Ottos. Hans blick kunde vara himmel eller dödsdom. Hans mun var glädjens thron och allvarets tabernakel...."  ( Ungefär en halv sida fyller dessa svärmerier för Ottos fantastiska skönhet)


Ottilia om Baron Edward

" Från denna dag var jag säker, att vid alla tillfällen hafva ett stöd och vän i den unga, ädla Edward H., fast han intet tedde sig som en courtiseur, utan höll sig väl alltid i min närhet..."
 ( mycket mindre beskrivning och mer nerskalad)


Annars använd ofta andras åsikter när karaktärerna ska beskrivas ( Magistern, fröken Nanny), det tycker jag speglar Ottilias osäkerhet och fallenhet för grupptryck. Att hon lätt tycker som de andra gör.



Slutsatsen är alltså att jag tycker att karaktärsbeskrivinigarna används för at beskriva både karaktärernas och Ottilias personligheter. Eftersom att det är en bok skriven från Ottilias perspektiv tycker jag det fungerar bra.

Allmänt så skulle jag säga att personbeskrivningarna är väldigt bra, och verkligen målar karaktärerna. Ibland kanske lite väl ensidiga, men det är ju trots allt en ung, kär och oerfaren tonåring som författat de :-P