bokbloggenillusioner

" Men, äfven om det lyckade för för ögonblicket, så måste jag dock med smärta säga dig, o mormor, att min sista illusion på jorden, som bleknande bort och sjönk ned i verklighetens mörkaste schakt, det var min höga tro på Otto, det var den sköna bild jag gjort mig om hans sjelfbeherrskning, hans blinda lydnad för sin pligt och sina löften och den självstyrka, med hvilken jag tordde han skulle bära, hvad jag ansåg vara hans af en högre magt utpekade öde.

Ävfen detta var blott en illusion!!!"

Jag tycker at detta sammanfattar vad hela boken handlat om. Hur den flammande kärleken gjort en blind inför en persons riktiga jag tills man, med smärtsam utgång, konfronteras med det.

Men i de mer normala fallen hade människan istället för att lägga sig ner och dö träffat någon ny,  kanske blivit förälskad igen? Då skulle h*n förmodligen lärt sig av sina misstagoch inte gjort om de, kanske blivit lycklig?

I Ottilias fall hade det varit mer logiskt om hon istället insåg att Edward.H var en bättre man för henne och gift sig med honom. Det var det här jag menade med att Hollywood inte gjort en film om det här, Det är inte så vanligt med tjejer som är så svaga att en motgång får de att aldrigvåga försöka igen.

Men å andra sidan, om man trott så mycket på en person, som sedan visat sig vara en bluff, har man nog svårt att lita på någon igen!